Jenny was a friend of mine
Ronnie Sandahl kan trots allt skriva.
Han hade en kolumn i gårdagens Aftonbladet där han skrev om Schulman-bröderna.
Och fan vad bra han skrev. Beskrev verkligen precis den där känslan man får när man kollar 1000apor, det är ju inte roligt med deras fejkade kändisbilder och så.
Visst är det riktigt roligt med allt om Brolle & Marcus Birro. Men det beror ju endast på att dom suger så brutalius totalius.
Den var sisådär medellång, 2 uppslag med en stor bild.
Och precis när man kommit till slutet av texten så MÅSTE han avsluta med att framhäva sin "inre journalist-gen"
HELA kolumnen hade skrivit precis sådär som jag gillar det inte med massa konstiga meningar & liknelser av typen "Skynda att älska, det kan bli det sista du gör" (Jaja, fick det från Schulmans...)
Men sen i slutklämmen så kommer det !
"Jag tvivlar inte en sekund på att skoleleverna i Sollefteå hade kul när de skrev den där nidvisan om nittonårige Emil. Jag tvivlar inte på att de flinade när de fortsatte skrika hans hans öknamn i korridorerna ändra fram tills Emil under sista året av gymnasiet tog sitt liv.
De som stod brevid och skrattade hade antagligen också ganska roligt.
Det kanske till och med kunde kallas humor."
Där, "Det kanske till och med kunde kallas humor"
Visst hör man hur jävla LYCKLIG han blev med den ?
Liksom "Nej, det behövs inget mer. Det blir en TUNG avslutning"
Men det är ju SÅ fejk! Det finns väldigt få personer som kan skriva sånt där och komma iväg med det (Leif GW), och Ronnie Sandahl, 24-åringen kan nog inte riktigt göra det ännu. Eller aldrig.
Tyvärr, Ronnie, du kunde trollfört mig med bra skrivande där, men YOU BLEW IT IN THE LAST SECOND!
Han hade en kolumn i gårdagens Aftonbladet där han skrev om Schulman-bröderna.
Och fan vad bra han skrev. Beskrev verkligen precis den där känslan man får när man kollar 1000apor, det är ju inte roligt med deras fejkade kändisbilder och så.
Visst är det riktigt roligt med allt om Brolle & Marcus Birro. Men det beror ju endast på att dom suger så brutalius totalius.
Den var sisådär medellång, 2 uppslag med en stor bild.
Och precis när man kommit till slutet av texten så MÅSTE han avsluta med att framhäva sin "inre journalist-gen"
HELA kolumnen hade skrivit precis sådär som jag gillar det inte med massa konstiga meningar & liknelser av typen "Skynda att älska, det kan bli det sista du gör" (Jaja, fick det från Schulmans...)
Men sen i slutklämmen så kommer det !
"Jag tvivlar inte en sekund på att skoleleverna i Sollefteå hade kul när de skrev den där nidvisan om nittonårige Emil. Jag tvivlar inte på att de flinade när de fortsatte skrika hans hans öknamn i korridorerna ändra fram tills Emil under sista året av gymnasiet tog sitt liv.
De som stod brevid och skrattade hade antagligen också ganska roligt.
Det kanske till och med kunde kallas humor."
Där, "Det kanske till och med kunde kallas humor"
Visst hör man hur jävla LYCKLIG han blev med den ?
Liksom "Nej, det behövs inget mer. Det blir en TUNG avslutning"
Men det är ju SÅ fejk! Det finns väldigt få personer som kan skriva sånt där och komma iväg med det (Leif GW), och Ronnie Sandahl, 24-åringen kan nog inte riktigt göra det ännu. Eller aldrig.
Tyvärr, Ronnie, du kunde trollfört mig med bra skrivande där, men YOU BLEW IT IN THE LAST SECOND!
Kommentarer
Trackback
