Fix Up, Look Sharp

Jag kom till den fantastiska slutsatsen att jag faktiskt INTE har blivit tråkigare.
Me n' mah homeboiii säger ju mest hela tiden hur lätt vi har för att skratta nu när våra liv suger.
Men idag. Alldelles nyss, faktiskt. Så kom jag på att det inte alls är så!

Jag har jämfört med hur mycket andra skrattar, det har jag. Och inte som jag borde göra, med hur mycket jag skrattade förr i  tiden.
Visst, jag skrattar väl kanske mindre än jag gjorde förut. Men det betyder inte att det är något fel på mitt umgänge. Inte alls faktiskt, jag och mina friends i school passa rätt bra ihop, men det kan vara svårt att gå runt och vara rolig hela dagen med samma person.
Och det andra jag har kommit fram till är att, även fast jag skrattar mindre än andra personer betyder det inte att jag har tråkigare än dom.
VÄLDIGT många runtomkring mig märks det på att dom skrattar mest för att dom "måste"
Dom känner att dom måste skrattar för att vänskapen ska vara bra.
Jag däremot har ingenting emot lite pinsam tystnad. Har vant mig rätt mycket på senaste tiden.

Så, slutsatsen blir som alltid, att jag är bäst och alla andra är tragiska, typ.
Men, det blir ju helt fel för den gettar ju back på mig direkt, typ.
Jaja, vi är alla tragiska på ett eller annat sätt.


Känns rätt bra att skriva ett inlägg med lite seriositet, och som inte handlar om nån ny låt som jag hittat.